Hej, det är jag som är Smilla, yngst i familjen (om man inte räknar med ``Lasse``).
Vi var i svamp skogen i fredags. Det tycker jag om, att vara i skogen är det bästa jag vet. Alla var med, tom Lasse. Husse bar honom i bärselen. Han (Lasse)har det förspänd, behöver inte ens gå själv !
Tillbaka till ämnet. Utflykten började bra. Vi hittade sona gula svamppar, kantareller kallas dom väl, på en gång.
Gissa om dom var glada !? Lustigt att man kan bli so glad för några torra svamppar!!
Det är inte lätt uppgift, att leda hela familjen i skogen. Man vill ju hinna so mycket, hitta svamp, markera fyndet so att dom fattar (matte är inte alltid glad. Hon tycker att jag tramppar sönder svampen ), skrämma bort vildsvinarna, älgarna osv och skydda familjens svamp fr. inkräktarna. Det händer stup i kvart att vi träffar någon som vill åt våra svamp, bär eller värst av allt våra matsäck ! Det hände igen. Plötsligt stog dom bara där, mitt i det mörkaste skogen. Det var som att titta på sin egen spegelbild, men såg jag dubbelt, två x mig ?! VAD HADE JAG I VATTEN- O MATSKÅLEN EGENTLIGEN ?
Och so som dom skällde, jag fick nästan ont i örona. Inte hade dom ngt att skydda heller, förutom deras husse förstoss. Kusligt var det i alla fall. Jag visste inte att det fanns so många av mig.
Trött blev vi alla när vi sen kom hem. Fast jag fatter inte, att matte kan bli so trött. Det är ju jag som gör hela jobbet, alltså drar henne i väldans fart genom skogen. Över stenarna, rakt genom buskarna (genvägarna är roliga ),upp och ner, neråt går det alltid fort. Hon säger själv, att vi flyger fram. Behöver knappt ha fötterna på marken Hur jobbigt kan det vara ? Kul var det !
Ha en bra dag! Smilla
