Det är ingen bra dag i dag. Vi var tvungna att ta bort en av katterna, Ville, hette han. Ville blev 10 + . Vi hade nog tänkt att få ha kvar honom, åtminstone några år till.
Jag vaknade i natt för någon skrek. Trodde, att det var ``Lasse`` som hade mardrömmar eller ont i magen. Jag rusade in i hans rum, men han sov som en stock. Jag gick runt i huset och hittade Ville liggande på köks soffan. Han mådde inte bra. Han hade svårt att andas och man märkte direkt, att han hade ont. Då var kl. 1 på natten. Vi gick och la oss kl 11 och då mådde Ville bra. Han hade suttit med oss hela kvällen och efter 10 nyheterna får katterna alltid sin kvälls mat. Det vet dom. Där satt han vid matskålen och väntade, mådde hur bra som helst. Ny låg han där och såg ynklig ut, som om han bad om hjälp. Det gör ont i själen när man inte kan göra något. Där satt jag med honom och försökte trösta. Hundarna var oroliga och sprang hit och dit. Dom visste att något var fel, men vad, det förståg dom nog inte.
På morgonen kunde han inte ens stå upp. Då anade jag att slutet var nära, men man hoppas ju alltid. Vi åkte till veterinären direkt kl 8 när dom öppnade och bestämde att ta reda på först vad som var felet och besluta resten senare, vad som är best för honom. Men, men, det var inte så mycket att göra. Han hade vatten i lungorna och fel i hjärtat som hade orsakat en större propp. Beslutet att låta honom somna in var lätt ( han hade ont), men det var inte lätt att låta honom gå och veta, att det finns ingen återvändo. Aldrig mera kunna mysa-, klappa- och förbanna honom eller köra runt i Uppland och leta efter honom...( han tåg ju en och annan valkabout ). Det är många saker vi kommer att sakna. Han var ju våra Ville, som en liten damtuss när vi fick honom för tio år sen( som sedan blev en står damtuss). Värdens snällaste Ville-katt!
Det var åtminstone bra, att han fick dö när han var hemma och inte på en hans valkabout.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar